söndag 7 februari 2016

Lena Kåreland om la comtesse Greffuhle

Lördagen den 6 februari talade professor Lena Kåreland om en av Prousts inspiratörer, La comtesse Greffuhle, inför en fullsatt Palmesal på ABF-huset. Kåreland betonade visserligen att På spaning efter den tid som flytt inte är någon nyckelroman och att personerna som förekommer är påhittade av Proust men visst hämtade han stoff från den verklighet som omgav honom. Det är framför allt romangestalten hertiginnan de Guermantes som lånat drag av Elisabeth Greffuhle, som var en av de verkliga toppfigurerna i Paris åren kring sekelskiftet 1900. Hon höll en salong som var välbesökt av tidens societet och intellektuella. Oscar den II av Sverige, liksom andra kungligheter, besökte den och förstås Marcel Proust. Hon hade en sällsynt utstrålning och Marcel Proust betraktade henne som en av de vackraste kvinnor han sett. Dessutom var hon intelligent, driftig och rik (genom sitt gifte med greve Greffuhle). Hon var republikan trots sitt aristokratiska ursprung (född Caraman-Chimay) och Dreyfusard. Just nu och fram till den 20 mars kan man på modemuseet Galliera i Paris se hennes moderiktiga kläder, som skapades av de förnämsta modehusen. Sara Danius omtalade klänning på förra årets Nobelfest sägs vara inspirerad av grevinnan Greffuhles kreationer.


tisdag 2 februari 2016

Proustcitatet


Han tänkte att man ibland för att få en rätt uppfattning om en människa bara behöver utgå från motsatsen till det rykte hon har i sällskapslivet.
Ur del 1 av På spaning efter den tid som flytt,  s. 278. Översättning av Gunnel Vallquist.

tisdag 20 oktober 2015

Proustcitatet

Men inte ens själva ytskiktet av vårt jag utgör en materiellt konstituerad enhet, som ter sig lika för alla människor och som var och en helt enkelt kan ta del av som av ett kontrakt eller ett testamente  ̶  vår sociala personlighet är en skapelse av andras tankar.
Ur På spaning efter den tid som flytt, del 1, s. 24

söndag 11 oktober 2015

Proustcitatet


"De ting som man ser hos en anständig kvinna och som förvisso kan ha sin betydelse även för henne är de som i varje fall för kokotten betyder mest. Dagens höjdpunkt är för henne inte den stund då hon klär sig för världens ögon utan den då hon klär av sig för en mans ögon. Hon måste kunna vara lik elegant i morgonrock eller nattlinne som i middagstoalett. Andra kvinnor visar upp sina smycken, medan hon lever i tillbakadragenhet med sina pärlor."
Ur På spaning efter den tid som flytt, del 2, s. 188

torsdag 8 oktober 2015

Proustcitatet


”Ja, livet är verkligen ohyggligt. Vi måste absolut träffas, kära vän. Det förtjusande med er är att ni inte är glad. Vi skulle kunna tillbringa en kväll tillsammans.”
Ur På spaning efter den tid som flytt, del 1, s. 397

fredag 2 januari 2015

Greffuhle, Moncrieff och Modiano

Harriet Svensson har läst två nya böcker och en något mindre ny, alla med med anknytning till Proust. Hon förmedlar också ett citat av nobelpristagaren Modiano. Ur sällskapets nyhetsbrev Le Caniche Bleu.

Kvinnan som inspirerade Proust

Grevinnan Greffulhe (1869-1952) var en av Belle Époque-tidens mest lysande stjärnor i Paris. Hon var född Élisabeth de Chimay-Caraman. Som artonårig gifte hon sig med greve Greffulhe, som var rik, ofantligt rik. Redan efter två månaders äktenskap började hon ha tråkigt på slottet Bois-Boudran. Hennes man var mest intresserad av att jaga och bedrog henne. Han sa ”Du behöver inte läsa. Det räcker med att älska mig. Det är den bästa romanen.” När hon flyttat till Paris, började hon utvecklas kulturellt men även politiskt. I motsats till de flesta andra i överklassen blev hon dreyfusard. Hon var mecenat för bland andra Gabriel Fauré, Marie Curie och Diagheliv. Hon och hennes man bodde på 8 rue d´Astorg, där grevinnan höll salong och umgicks med Paris´ kulturella elit. Hennes skönhet bländade alla och hon la ner en förmögenhet på klänningar hos de stora modehusen. Hon mötte Proust 1894 hemma hos hans vän Robert de Montesquiou. Proust var dock inte en man i hennes smak. Hon tyckte, att han var alltför feminin. Men Proust sa till hushållerskan Céleste: ”Jag vet inte hur många gånger jag gått till operan bara för att se henne skrida uppför trapporna.” Han var hänförd av hennes skönhet. Robert de Montesquiou var övertygad om, att greveparet Greffulhe var modeller för hertigparet de Guermantes i Marcel Prousts roman. Även Odette i romanen har drag av grevinnan Greffulhe, till exempel hennes elegans. 1947 anordnade Bibliothèque nationale i Paris en stor utställning om Marcel Proust. Man bad grevinnan Greffulhe närvara. Hon var en av de första, som fick ett exemplar av första delen av Prousts roman. Hon sprättade dock inte upp den. Hon avled i Lausanne 1952. Då var hon 93 år. Om denna intressanta kvinna kan man läsa i en nyutkommen bok La comptesse Greffulhe, l´ombre des Guermantes av Laure Hillerin.

Mannen som introducerade Proust i den engelsktalande världen

Charles Scott Moncrieff föddes i en välbärgad skotsk familj i slutet av 1800-talet. Han lärde sig franska av en belgisk nanny. Redan, när han var 13 år, började han med översättningar. Som homosexuell fick han leva i skuggornas värld. Han var god vän med Noel Coward och antagligen älskare till poeten Wilfred Owen. Efter första världskriget började han översätta Marcel Prousts roman. 1929 hade han översatt hela romanen utom sista delen. Han dog tidigt. Hans översättning har inspirerat författare som Virginia Woolf, som tyckte att läsa var ett erotiskt experiment, James Joyce och Joseph Conrad. Conrad tyckte förresten, att Moncrieffs översättning var bättre än originalet. (!) F. Scott Fitzgerald kallade boken ”a masterpiece in itself”. Proust, som dog 1922, tycktes ha uppskattat översättningen, dock inte titeln ”Remembrance of Things Past” som han tyckte påminde om Shakespeare. Titeln är från en av Shakespeares sonetter. En ny översättning till engelska kom inte förrän på 1980-talet. 1923 skickades Moncrieff av den brittiska säkerhetstjänsten till Italien, där ha skulle rapportera om militärövningar, baser och engelsmän, som hade fascistsympatier. Han tillbringade dagarna på caféer där och översatte bland annat Pirandello och Stendhal. Översättandet var en täckmantel för hans underrättelseverksamhet. En ny bok har kommit ut om denne översättare Chasing lost time: The life of C.K.Scott Moncrieff: Soldier, spy and translator.

 

Prousts kaffedrickande

I slutet av sitt liv, när Marcel Proust helt ägnade sig åt sin stora roman och hans hälsa vacklade, blev olika ritualer allt viktigare. Marcel Prousts stora konsumtion av kaffe är känd. Detta kaffedrickande var omgärdat av vissa ritualer. Kaffet måste köpas hos Corcellet på rue de Lévis. Kaffet rostades även där för att inte förlora sin arom. Denna butik fanns kvar till 1983. När Proust önskade en kopp kaffe ringde han en gång på en klocka. Då kom Céleste med en mjölkkanna, en croissant, en silverkaffekanna, som innehöll kaffe för två koppar. Allt stod på ett fat med initialerna M.P. ingraverade.
Om Proust ringde två gånger på klockan, måste Céleste komma med två croissanter. För att herrn inte skulle behöva vänta var kaffet förberett i ett vattenbad. Mjölken levererades varje morgon av en crémière, som satte en flaska utanför dörren. Om flaskan inte var hämtad vid lunchtid, måste den tas tillbaka och en ny flaska levereras. Mjölken måste vara helt färsk. Detta kan man läsa om i Dictionnaire amoureux de Marcel Proust av Jean-Paul och Raphael Enthoven.

 

Citat


"Jag tror tyvärr att det har blivit omöjligt att gå på spaning efter den tid som flytt med samma kraft och klarhet som Marcel Proust. Det samhälle han skildrade var 1800-talets, och det var fortfarande stabilt. Prousts minne levandegör det förflutna in i minsta detalj som en 'tableau vivant'."
Patrick Modiano


Harriet Svensson ordförande

svensson.harriet@telia.com